Slut..

En enorm trötthet har infunnit sig i min kropp. En trötthet som tär så oerhört mycket. En vecka med sjukt barn känns helt katastrofal. Lycka över en snäll MormorMormor som ställt upp om dagarna så att jag kan vara i skolan några timmar. Men de timmarna är inte tillräckligt. En liten tjej som inte kommer till ro och somnar i tid om kvällarna medför att jag ligger hopplöst efter. Stressen och paniken växer. Att ligga efter redan nu då nästa vecka är ganska hemsk med mycket att göra. Sambo kommer hem idag så blir nog för mig att åka till skolan imorgon och plugga där. Måste få sitta i lugn och ro och känna att något blir uträttat. Försöker att inte stressa upp mig.

Sjukt barn = oroligt barn.
Då det lilla barnet ej varit helt friskt har hon sovit bredvid mig varje natt. Kastar sig runt i sängen som en propeller, vill ha nässpray, gnäller, drömmer mardrömmar och vill ha närhet. Självklara saker för någon som inte mår bra, jobbigt för mig då klockan ringer och ännu en natt med alldeles för lite sömn ligger bakom mig.

Hoppas på att härda ut tills imorgon. Ta en heldag då och komma ifatt. Eller om inte annat mindre långt ifrån.