Ibland vill jag sakta in och gå lite saktare, he mig själv lite andrum. En tidsfrist innan jag står vid vägskälet.
Andra dagar vill jag trycka gasen i botten och kan inte snabbt nog kasta mig ut för stupet till det som kallas framtiden.
En del av mig vill ta vettiga och genomtänkta beslut medan en annan del bara vill flyta med och låta allt ske som är tänkt att ske. Ska jag slita och kämpa eller tro att det helt enkelt är mitt öde att satsa på det som erbjuds.
Snart delar sig vägen och jag måste välja riktning, den genomtänkta eller vägen bestämd av ödet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar