Sämsta möjliga förberedelser och som alltid stora krav på mig själv. Försökte att intala mig att det får gå dåligt, kan inte alltid persa eller göra för mig bra resultat.
Åkte till dagens lopp för att sambon tjatat lite på mig. Intalade mig att passet kunde ses som bra tempoträning. Toppenväder idag, soligt och varm ute. Åt en stor frukost på morgonen och tog en glass och banan i bilen på väg mot loppet. Väl framme blev det en sen anmälan och bara slappa lite.
Efter ett tag kom nerverna på besök, bestämde mig för att värma upp lite. Sprang en liten vända och satte mig sedan för att stretcha i solen. Hade Garmin på armen, kändes tryggare då jag visste att jag kunde kolla av tempo och puls om jag ville. Innan starten stod jag i folkhopen och kände mig som alltid vilsen mitt ibland alla pinnsmala människor, väger några kilo mer än de flesta andra tjejerna. Kom iväg bra och såg några tjejer som drog iväg lite i starten, bestämde mig för att ej stressa upp mig över det utan hitta ett tempo som passade mig. Efter bara några hundra meter hamnade jag tillsammans med två män som hade ett passande tempo. Kilometerna tickade på och det kändes bra. Trött, ja men det gick bra.
Tack vare draghjälp sprang jag in på 5:e plats och nytt pers! Toppendag!
Fem tjejer fick pris, jag fick gå fram sist och fanns då bara ett pris kvar som de andra ratat. Damen i prisutdelningen sa att det dyraste var kvar, visade sig att det var en jättefin skruvdragare. Precis vad vi behövde!
Åkte till dagens lopp för att sambon tjatat lite på mig. Intalade mig att passet kunde ses som bra tempoträning. Toppenväder idag, soligt och varm ute. Åt en stor frukost på morgonen och tog en glass och banan i bilen på väg mot loppet. Väl framme blev det en sen anmälan och bara slappa lite.
Efter ett tag kom nerverna på besök, bestämde mig för att värma upp lite. Sprang en liten vända och satte mig sedan för att stretcha i solen. Hade Garmin på armen, kändes tryggare då jag visste att jag kunde kolla av tempo och puls om jag ville. Innan starten stod jag i folkhopen och kände mig som alltid vilsen mitt ibland alla pinnsmala människor, väger några kilo mer än de flesta andra tjejerna. Kom iväg bra och såg några tjejer som drog iväg lite i starten, bestämde mig för att ej stressa upp mig över det utan hitta ett tempo som passade mig. Efter bara några hundra meter hamnade jag tillsammans med två män som hade ett passande tempo. Kilometerna tickade på och det kändes bra. Trött, ja men det gick bra.
Tack vare draghjälp sprang jag in på 5:e plats och nytt pers! Toppendag!
Fem tjejer fick pris, jag fick gå fram sist och fanns då bara ett pris kvar som de andra ratat. Damen i prisutdelningen sa att det dyraste var kvar, visade sig att det var en jättefin skruvdragare. Precis vad vi behövde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar