Sista tio dagarna innan Varvet kröp nervositeten på på allvar. Min högra vad krampade mycket vid ett tillfälle och efter det tränade jag på som vanligt - med konsekvensen att den blev öm på allvar. Jag valde då att göra något som är väldigt olikt mig, jag löpvilade helt under en vecka och körde enbart alternativ träning. Måndagen innan Varvet kände jag inte något i min vad längre men jag valde ändå att vila den ända till onsdagen då den fick känna på en lugn jogg - även detta tålde den!
Kände mig tuff på torsdagen och körde lite kortare intervaller och även det gick jättebra. Som alltid (nästan) innan lopp kände jag mig lite snuvig och jag var väldigt osäker på formen. Fanns den kvar eller hade min löpvila gjort att kroppen var ovan vid löpning?
Slutade jobbet i god tid på fredagen och åkte tillsammans med dottern ner till sambon som stannat kvar i Göteborg - tillsammans åkte vi sedan till min kusin som lånade ut en lägenhet till oss. Vi hämtade ut nummerlappen och jag njöt av atmosfären inne i Frölunda Borg - stämningen slår den på Maran med hästlängder!
Shoppade mig de liquids jag ville ha och ett gäng strumpor. Skyndade sedan ut till sambon som väntade utanför. Frukost skulle inhandlas och så även den obligatoriska dagen - före -pizzan. Till min egen förvåning sov jag riktigt bra under natten och var pigg och utvilad när jag vaknade på morgonen.
Lite kaotiskt då vi inte kollade upp vilken spårvagn vi skulle ta - vi hoppade helt enkelt bara på den första som kom och hoppades på att den åkte i rätt riktning. Blev lite osäkra efter ett tag på vart den förde oss och hoppade då av. Efter en kik på kartan visade det sig att vi hade drygt 2k till starten - perfekt uppvärmning för min stela kropp att promenera dit.
Väl vid starten satte vi oss i gräset och slappade ett tag innan sambon och dottern ville bege sig till sitt sällskap ute i Slottsskogen, jag passade på att jogga lite lätt i startfållan och kroppen kändes sådär seg som den ska kännas innan start. Förvånande nog för mig visade det sig att jag i startled ett startade tillsammans med eliten - kändes lite främmande. Valde en bra plats i mitten av startfältet - känner till min egen kapacitet och ville ha en möjlighet att hitta en bra rygg redan i början.
Starten gick och alla fullkomligt rusade iväg. Kände redan i början att det var grymt att få starta så långt fram - jag kunde springa avslappnat i mitt tempo redan från start och upplevde aldrig att det var trång. Kroppen vaknade till efter några kilometer och jag njöt av att springa. Vädret var helt underbart och jag kände att det skulle bli varmt. Valde att springa igenom alla duschar - så skönt att svalka mig - valde även att dricka lite vid så gott som alla stationer.
Första fem sprangs i önskat tempo och jag var lite nervös över om jag hade gått ut för hårt, alltid svårt att veta vad som är bra tempo och vad som är för hårt tempo! Här och var under vändan hörde jag hur åskådare ropade mitt namn och det peppade mig enormt - tack! Troligtvis andra från byn men jag såg tyvärr aldrig vilka det var... Passerade 10k och här väntade jag på väggen - den jag sprang in i förra året på Å-stadsloppet... Valde under detta lopp att enbart att kolla på klockan för att se mina kilometertider, allt för att inte stressa upp mig själv - tempot lät jag känsla få styra. Vid drygt 12k fick jag en bra rygg att följa - en tjej som sprang i ett tempo jag gillade och att bara följa henne fick de kommande 3 kilometerna att kännas lätta! Precis innan vi närmade oss Avenyn fick jag extra krafter och jag sprang förbi tjejen - var här osäker på om det var smart eller osmart, efter ett tag märkte jag att hon inte hängde på.
Avenyn gav mig som alltid delade känslor - helt underbart att springa uppför Avenyn och alla människor som står precis överallt - även hemskt då jag var medveten om att det är en ganska lång och seg backe. Försökte här att njuta av allt folk som samlats och hade mitt mantra i huvudet att efter varje uppförsbacke kommer en nedförsbacke - det fungerade. Efter Avenyn var resten av loppet en enda lång kamp mot mitt eget huvud - kroppen började här göra ont och mina vader visade tendenser till att vilja börja krampa. Försökte att inte dra ner för mycket på tempot utan började istället visualisera för mig själv hur underbart det blir när jag väl kommer in mot mål - när jag får göra av med de där sista krafterna och sedan bara njuta över min prestation.
Kom in i Slottsskogen igen och målet kändes så långt bort även om det var nära. De sista krafterna skulle ur min kropp och jag är stolt över att jag lyckades att kuta på trots att jag var trött och att kroppen gjorde ont. Målrakan - det gick inte jättefort men det gick så fort jag kunde förmå då utan att riskera kramp! Hörde hejarop de sista meterna och kommentarer om att jag sprungit bra - det gav mig de där sista krafterna att orka... In i mål och här tittade jag på klockan för första gången - Garmin visade 1:27:27 - min officiella tid blev 1:27:04. Nytt pers och grymt nöjd över min egen prestation!
Småpratade med ett par tjejer som jag sprungit om men som inte klarat av att hänga på - det gav energi - att tillsammans glädjas åt vår prestation.
Totals
| Place |
38 |
| Place (ag) |
28 |
| Place (total) |
814 |
| Time total |
01:27:04
|
| Split |
Time of day |
Time |
Diff |
Min/km |
Km/h |
Place |
| 5km |
13:20:52 |
00:20:25 |
20:25 |
04:05 |
14.69 |
44 |
| 10km |
13:41:21 |
00:40:55 |
20:30 |
04:06 |
14.64 |
46 |
| 15km |
14:02:00 |
01:01:34 |
20:39 |
04:08 |
14.52 |
42 |
| 20km |
14:23:06 |
01:22:40 |
21:06 |
04:14 |
14.22 |
38 |
| Finish |
14:27:30 |
01:27:04 |
04:24 |
04:01 |
14.98 |
38 |
