Bergochdalbana

Någon bättre liknelse för uppsatsskrivandet finns inte.

När vi började befann vi oss lång långt där nere.
Målet kändes avlägset och kantat av många läskiga semenarier.
Efter att ha kämpat och slitit för att ta oss upp för den stora backen för att i några sekunder få känna oss nöjda och glada innan vi återigen kastas ut i ovissheten och börja slitet med ett nytt avsnitt.

Idag var då dags.
Examinationssemenarie.
Träffades i skolan många timmar innan.
Läsde, fixade till det sista på oppositionsrapporten, jagade upp varandra och försökte förbereda oss för det som komma skulle.
Som alltid så negativa till oss själva och vår prestation.
Vår opposition på andra gruppen gick riktigt bra.
De andra gruppernas och vår examinators opposition på vår uppsats har försatt mig i ett chocktillstånd.
Vilket betyg vi får vet jag inte ännu, men synpunkterna och den rest vi fick var så gott som obefintlig.
Jag kan inte smälta det...

Tanken var - Fek C, finansiering på måndag.
Lutar åt 30 poäng D-uppsats med start måndag.