Avslutade förra veckan med ett pass jag känner hatkärlek för. Intervaller med progressiv distans. Upplägget samma som sist.
Första intervallen var 1500m, andra 1400... ner till den sista som var 100 meter. Speed 15. Joggvila mellan dem. Det var tungt. Både fysiskt och psykiskt, vetskapen att det är många intervaller framför mig och att de är jobbiga är tungt, mentalt. Första intervallen tyngts, kroppen ovan vid tempot.
Intervallerna var tunga, men underbara. Ännu underbarare var det när de var över. Känslan av att vara jättetrött i kroppen. Underbara intervaller, mina älskade favoriter.
Denna morgon var det lite tungt att gå upp. Även denna dag lite ökat tempo på morgonjoggen, dvs 5 fart. Jobbigt nog när klockan inte slagit fem... 8k, fin start på måndagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar