Barnet lämnade hemmet tidigt för en heldag med en kompis. Ett sådant tillfälle låter jag inte gå till spillo utan självklart laddade jag redan på morgonen för långpass.
Idag var inte målet 40k som förra veckan utan jag nöjde mig med 30k som måldistans. Valde att denna dag låta mina Adios få känna på asfalten för första gången. En ganska trött kropp som sprang - svårt att hitta ett behagligt tempo.
Det kändes tungt och jag försökte sakta in för att slippa hållet som kom krypande med jämna mellanrum - men det gick inte. Benen var inställda på att hålla lite högre tempo än vad flåset ville så det var riktigt tufft. Fick stanna ett par gånger och hämta andan... Konstig känsla att springa idag, jobbigast var det psykiskt, att springa även när jag kände mig riktigt trött.
Kämpade på till måldistansen var nådd - de planerade 30 och det var tufft! Precis när klockan slog om till 30k stängde jag av den och tillät mig att gå de sista 800m jag hade hem. Pulsen fick sjunka och kroppen fick en chans att varva ner.
Ett av de tyngsta långpassen på länge men som alltid lika underbart efteråt. Ska kämpa på och slita april ut, sen blir det nedtrappning och en chans för kroppen att piggna till och för steget att bli fjäderlätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar