Sista "riktiga" passet innan maran och på schemat stod ett 12k långt distanspass i relativt högt tempo. Jag skulle inte springa jättefort men ösa på lite och inte slöspringa som jag har en förmåga att göra när jag springer ute.
Hade en plan på ungefär hur fort jag ville springa men försökte gå på känsla och ligga på lite utan att det skulle kännas alltför tungt. 12 sköna kilometer hanns i alla fall med på 52 minuter. Försöker låta bli att analysera hur kroppen kändes för det skulle jag kunna göra i det oändliga.
Lyckligast är jag över att jag inte kände av mitt knä minsta lilla trots att jag klämde på lite. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på att de senaste månadernas slit, med undantag för "ömt knä perioden", ska ge resultat. På lördag är det dags för belöningen efter allt slit - shit jag är så nervös för jag vet att det kommer att göra ont!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar