Onsdag vilket innebär cykelträning för dottern. Jag har roat mig med att under dagen gå och fundera ut ett bra pass att köra. Igår blev det bara lugna pass och idag var det därför dags för ett lite tuffare pass - inte bara lulla runt.
En dryg kilometer från det ställe där cykelträningen utgår ifrån finns en liten slinga som jag inbillade mig kunde fungera ganska bra att springa runt på under intervallträning. Kuperad -yes och det vill jag gärna att det är nu innan Lidingö. Fokus ligger inte på tempo utan på känsla.
Värmde upp med en kort jogg till min lilla slinga. Ökade tempot och begav mig iväg på första treminutaren. Varvet visade sig vara längre än jag trott vilket var positivt - start och stopp för de olika intervallerna skedde därför alltid på olika ställen vilket skapade variation i intervallerna. Första intervallen var som alltid lite av en uppvärmningsintervall - helt underbart att få springa på mina stigar. De första fem intervallerna gick hur fint som helst. På den sjätte eller sjunde kom jag ifatt den lite större cykelgruppen som hittat till min slinga - jag hörde dem framför mig och fick lite extra driv i benen när jag såg att jag närmade mig dem. Galet trött efter den intervallen som troligen gick lite onödigt fort med tanke på att det var svagt upplut genom nästan hela intervallen. Intervall sju, åtta och nio gick av bara farten dock med lite mera flås och lite stummare ben. Den sista intervallen var riktigt tuff, jag kände mig stundtals lätt illamående och slog av rejält på tempot. Försökte springa fortare än jogg men vågade inte trycka på för mycket.
Nedjoggen blev ganska lång vilket kändes nödvändigt och en väldigt långsam. Tufft men skönt pass att ha med i bagaget. Känslan efter lite tuffare pass är oslagbar. Garmin satt fint på armen fick bara hålla tiden till mig, tempot valde jag att bortse helt ifrån utan valde helt att springa på känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar