Vaknade upp igår och kände viss rädsla inför det inplanerade långpasset. Jag har inte något flyt för tillfället och visste att det skulle bli tufft… Och tufft blev det, precis som jag varit rädd för.
Stannade och stretchade lite efter 8k - hämtade andan och samlade krafter för att orka springa vidare. Kom sedan in i skogen och skogsvägarna var mer lockande än asfalten. Lyckligtvis lade sig kilometer till kilometer och jag tog mig framåt men det gick varken lätt eller fort, det var ruggigt jobbigt.
Idag är jag riktigt stolt och nöjd över mina 35k - de var tuffa, för tuffa för att jag ska känna mig bekväm i att maran närmar sig, men nöjd över att jag tog mig igenom dem. Snart måste det vända och bli lättare igen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar