Det är länge sedan löpning gav mig träningsvärk. Men idag är jag öm. Några hårda pass har satt sina spår på min kropp och jag njuter. Träningsvärk, en smärta som jag älskar.
Lördags var jag på gymmet med kärleken. Sprang på varsitt löpband. Jag körde intervaller. Började med 1k uppvärmning. Sedan tusingar varvade med 400m i lugnare tempo och avslutade med 1k nedjogg. Totalt 16k på 69 min. Tusingarna på speed 16. Kändes helt ok, börjar behärska den hastigheten nu. Ska snart försöka variera, antingen snabbare eller med lite längre intervaller.
Söndagen bjöd upp till ett lite längre pass. Klädde på mig och begav mig ut. Länge sedan jag sprang ute. Konstaterar att jag har saknat det och att det troligen var snömodden som gett mig ömma ben. Kämpade på ute i snön i nästan 2:45. Ett tempo som inte är något att skryta med men ett pass som är glad över att ha genomfört.
I morse gick jag upp för morgonpass. Kände att benen ömmade och bestämde mig för att låta kroppen vila lite till. Mös ner i sängen en timme till och njöt av den extra vilan. På kvällen var benen fortfarande ömma men suget fanns där. Lite dividerande fram och tillbaka med mig själv bidrog till att tisdagens pass flyttades fram och tisdagen blir löpfri = sovmorgon. Skönt att kunna ändra om lite och uppskattar ibland att få sova lite längre på morgonen.
Denna kväll bjöd således upp till 14k. Först 3k uppjogg. Sedan drygt 8k intervaller, stege började på 1k och fortsatte neråt. Efter sista intervallen minskade jag ned hastigheten sakta och fick springa på i ganska bra tempo en längre stund. Känner att benen är trötta. 3 dagar och 3 kvalitetspass sliter på benen. Benen förtjänar vila, vila från att springa. Nöjd över dessa pass ställer jag inte någon klocka för morgonlöpning imorgon utan sover så länge jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar