Lördag igår och passade på att avverka helgens långpass. Blåsigt ute så bandet nere i källaren lockade mycket. Bra sällskap i form av tre avsnitt av Biggest Loser AU blev det också.
Höll ett normalt och jämnt tempo rakt genom hela passet. På schemat stod 26k. Jobbigast är som alltid de första kilometerna innan kroppen vänjer sig vid tempot och börjar springa av sig själv. Mentalt är också de första kilometerna jobbiga innan det känns som att jag kommer någonstans. 26k i femfart på bandet. Lagom trött och mör i benen efteråt, bäst är känslan av att det gick riktigt riktigt lätt. Jag kände mig aldrig särskilt trött och hade kunnat springa på i det aktuella tempo några kilometer till utan problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar