Inför detta år hade jag tre mål med min löpning. Ett av dem var att persa på milen, drömmen var att ta mig under den magiska sub40 gränsen.
I dag var det tävlingspremiär för mig. En kropp som inte känns helt hundra men ett huvud som var inställt på att tävla. Åkte hemifrån tidigt i förmiddags för att hinna med ett kort stopp på stan när vi var där. Hann med att köpa ny kjol och lite underkläder. Planen var att äta något lätt och sedan sticka ut till Uni.
Allt tog tid. Jag blev stressad av att inte komma ut så tidigt som jag ville. Men var på plats vid föranmälan ca 10 minuter innan den stängde och fick det fina startnumret 400. Kändes som ett snabbt nummer. Ombyte och ångest över vilka kläder som kunde passa i dagens blåsiga väder. Valde långa tights och en underställströja under linnet, även pannbandet fick vara med och värma mina öron.
Värmde upp måttligt, som alltid. Kändes ok, och hoppet om en bra tid fanns där. Under uppvärmningen spanade jag efter bra ryggar att följa i tävlingen. När startskottet gick rusade folk som alltid iväg som galningar och jag försökte hitta mitt tempo med hjälp av garmin och den rygg jag tänkt hänga på i början. Första kilometern gick i bra tempo - tänkte försöka hålla en snittfart mellan 3.50-4.00 om det gick bra. De första kilometerna gick förvånansvärt enkelt och när jag kom in för varvning kändes det bra. I detta skede bestämde jag mig för att lyssna på min kropp och springa i mitt tempo vilket resulterade i att jag sprang förbi ganska många - positivt för självförtroendet att klara av att fortsätta tuffa på. Vid 6-7 km började det att kännas lite kroppen, den fick börja slita lite. Sista två kilometerna fick jag en kanonbra rygg att ta och med den att följa var resten av loppet relativt enkelt att genomföra.
Ruskigt lycklig, stolt och trött när jag passerade målet på tiden 39.23 - Sub40 en för mig helt magisk gräns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar