I dag blev det säsongspremiär för en gammal favoritrunda - Vägen upp mot Finngruvorna och sedan Bergslagsleden från Hanssons - mot Herrhagen.
På schemat stod korta intervaller, 400-ingar. För mig innebar det inte att jag tänkte nöja mig med att springa en tråkig vända bara för att få till bra intervaller. Nej, ledig dag = mer tid och möjlighet att springa lite längre. Intervallerna klämdes in efter vägen. Intervallerna byggde denna gång inte på ett visst tempo utan fick bygga på känslan av ansträngning.
Till det att jag tar av på Bergslagsleden lutar det mer eller mindre uppför hela vägen. Benen kändes lite sega men jag njöt av det fina vädret, insåg snabbt att jag klätt på mig för mycket, men det var bara att gilla läget. Intervallerna gick inte fort men de kändes.
När jag tog av på Bergslagsleden var det ren njutning. Älskar denna sträcka. Det lutar mycket nerför och fokus ligger till hundra procent vart jag sätta mina fötter! Bör tillägga att jag rasat vid ett par tillfällen. Idag kom jag lyckligtvis helskinnad ner till vägen. Njöt gjorde jag även slingan längs med järnvägen, denna slinga springer jag bara på våren. Spångarna var lagade = ett stort plus, hoppas på att hinna springa här mer i vår. Anledningen till att jag inte springer här på sommaren är för att jag tycker det är obehagligt då jag vid ett par tillfällen stött på ormar som solat sig på spångarna. Hatar ormar.
Snart dags att sova och göra oss redo för en ny vecka på jobb och förskola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar