Här kommer den, min sammanfattning av loppet. Jag har försökt träna, ladda och förbereda mig så kunde jag kunde. Trots det finns de alltid där, tvivlen på mig själv, på vad jag orkar och kan. Som så ofta har jag en förmåga att nedvärdera och underskatta min egen förmåga.
Den 2 Juni var det då äntligen dags för min första mara. Jag som gillar värme skrämdes av vädret och de förutsättningar som lovade inför lördagen. Vi kom ner till Stockholm på fredagen, hämtade nummerlapp, inhandlade en grymt snygg t-shirt och njöt av atmosfären. Efter det en snabb vända på stan - letade rätt på Löplabbet och inhandlade sista-minuten-prylar. Här handlades det viktigaste: gel och en kepa. Läste innan jag åkte till Stockholm att många rekommenderade kepa mot regn, tyckte det var värt att försöka - tackar i efterhand för det rådet - var underbart att ha kepa mot såväl regn som blåst. Gel körde jag på Enervit - har kört med den tidigare på Lidingöloppet och ville inte byta mot något annat. Letade efter sleeves men hittade inte några.
Sov bra natten till lördagen och kände mig pigg när jag vaknade. Hörde regnet smattra mot rutan och såg hur blåsten härjade utanför rutan. Fick ångest, men samtidigt kände jag mig redo och laddad! Det här var ju dagen D, dagen jag tränat inför i flera månader. Den dagens jag skulle springa min första mara. Ner till hotellmatsalen och äta frukost, den visade sig vara grym och de erbjöd allt. Åt mig sprängmätt och återvände sedan till rummet för att göra mig i ordning. Som alltid, tävlingsflätorna, fästa chippet och sätta nummerlappen på linnet.
Framme vid Östermalms IP tog vi en extra vända på mässan - inhandlade en t-shirt till :-) Gick ut och satte mig under taket på läktaren och lät tiden gå. Gjorde ett sista klädbyte - långärmad underställströja åkte på under linnet, iPoden sattes fast och klädde mig i min vackra sopsäck. Gick ut och ställde mig med de andra löparna i mitt startled och väntade in starten. Det var kallt och jävligt, tittade mig omkring och tror jag såg 3 kvinnor resten var män.
Starten gick och jag gav mig iväg med resten av drösen. Försökte hitta ett behagligt tempo och inte ryckas med för mycket av övriga löpare. Intalade mig hela tiden att jag har 42k framför mig, jag var livrädd att gå in i väggen. Benen kändes lätta och jag försökte att bara flyta med. Första kilometerna flöt på bra och jag kände mig stark, var dock rädd för att jag gått ut för hårt, skulle jag hålla hela vägen. Sprang längs med vattnet och här blåste det småjävlar, det var kallt och riktigt vidrigt. För att göra det hela ännu angenämare så avslutades det hela med Västerbron, själva backen gjorde mig inte något men blåsten och regnet gjorde att det var grymt kallt. Det var en lättnad att komma in i stan och få skydd från alla hus.
Ut på andra varvet och jag kände mig fortfarande pigg i kroppen. Ut mot Kaknästornet och Djurgården, här var det riktigt kallt och det blåste massor. Fick kämpa mig fram mot blåsten på de öppna vägarna och jag längtade in till stan igen för att få lite skydd. Höll fortfarande tempot och det kändes bra. Under hela loppet höll jag koll på pulsen och den var hela tiden under kontroll. Den hemska vägen längs med vattnet sprangs en sista gång och denna gången tror jag att det var ännu kallare. Jag frös massor! Västerbron en sista gång och här hittade jag lite extra krafter. Öste på uppför backen då jag visste att det skulle gå nerför efteråt. Positivt var att jag plockade en hel del tjejer, det gav extra energi! Sista vändan in i stan och slutet kändes nära. Började bli lite tröttare men visste att det bara var att ösa på ända i mål. När jag såg Stadion närma sig öste jag på lite extra eftersom krafterna fanns där. Sista vändan mot mål gick riktigt bra öste förbi löpare efter löpare och känslan att springa i mål var obeskrivlig.
Jag var inte jättetrött men jättekall och lycklig. Det är gjort och till nästa år ska tiden kapas.
| Placering | 83 |
| Placering (Åldersklass) | 69 |
| Totaltid (Netto) | 3.21.40 |
| Totaltid (Brutto) | 3.22.21 |
| Genomsnittsfart | 04.47 min/km |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar