Sovit som en kratta denna natt och det gillas inte... Klockan ringde och jag var supertrött, visste inte hur jag skulle orka vakna till och ta mig upp! Ett längre distanspass stod på schemat och jag visste att jag var tvungen att ge mig iväg i tid om jag skulle få till det under förmiddagen som jag planerat.
Trötta ben som gav sig ut. Fick kämpa och slita för varje kilometer, det var tungt när jag började och tungt när jag slutade.
Hängde i och vet hur underbart det är - efteråt. Sprang ut i min älskade skog och försökte tänka på annat, den fina naturen runt omkring - stigarna som utmanar med rötter, stenar och annat som gör det allmänt tufft att springa.
Ångrade ganska tidigt att jag inte tagit med mig vatten ut. Sprang sent igår - för att vara mig och hann inte fylla på ordentligt med vätska under kvällen, något som jag fick känna av i dag. Kände mig vissa stunder lite illamående och funderade på vad jag gett mig in på. Kilometer efter kilometer klarades på något konstigt vis av och jag började se slutet på min vända. Sista tre kilometerna fick jag sällskap av G och de två hundflickorna Elda och Sally. Fick något annat att tänka på en liten bit och njöt av att ha sällskap!
Mina ben ser fram emot turen till Orsa och att få vila - det ska bli så skönt och jag ska göra det utan att ha minsta lilla dåliga samvete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar