Gillar känslan av stolthet jag känner över mig själv de dagar jag tar mig upp på morgonen för att hinna träna. Idag fick jag återigen uppleva den känslan - det spelar inte någon roll att inte andra vet att jag går upp, att jag vet är det viktiga och känslan som det ger mig själv.
Hade svårt att somna igår - så det blev lite dåligt med sömn under natten. När klockan ringde var jag inte det minsta sugen på att gå upp men peppade mig själv till det. Tänkte att jag ska hinna träna styrka i eftermiddag - och då måste eventuell löpning fixas på morgonen, annars räcker inte tiden till. Var lite seg på morgonen men det spelade inte någon roll då dagens pass var ett lugnt pass - syftet var bara lite lätt distans, skramla några kilometer och stretcha ut.
Kände av baksida lår idag. Det gjorde inte ont men det kändes av, gillar det inte. Sprang 8k i maklig fart på bandet. Datorn med som sällskap - ett måste när jag springer själv hemma. Blev varm svettig och illamående. Illamåendet börjar ge med sig - men det är väldigt obehagligt att känna av det måendet. Har ätit och druckit ordentligt. Snart dags att väcka barnet.
Längtar efter ett litet paket som är på väg till oss... Skor beställda till mannen och kunde då inte låta bli att beställa ett par åt mig själv - ett par Adidas, ett märke jag aldrig mer skulle köpa som jag nu helt enkelt inte kunde låta bli. Håller tummarna för att paketet landar hos mig idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar