Ett riktigt långpass under påskledigheten var för mig en självklarhet - problemet har bara varit gällande när jag ska få till det...
Igår var det ett grispass på gymmet - träningsvärk i rygg, biceps och underarmar när jag vaknade men jag räknade med att smärtan skulle avta när jag blev varm...
Klädde på mig och begav mig ut. Redan efter några hundra meter insåg jag att jag klätt mig för varmt. Fick stanna och dra av mig en tröja så jag bara hade en kortärmad underställströja under min löparjacka. Efter avklädningen kändes det bättre. Benen var sega men jag pinnade på, jag var medveten om att det skulle bli tufft idag men jag hade ändå målet satt på 40k - ett riktigt långpass.
När första milen var avklarad kändes det något lättare, det kändes som att jag var på G då - inte bara joggade upp. Tempot var inte högt men jag tillät mig att ta det lugnt, annars skulle jag aldrig palla ett långt långpass...
När de första två milen klarats av kändes det lite lättare - bara hälften kvar! Beslutade mig här att jag skulle vara nöjd om jag bara sprang 36k men målet var fortfarande 40. När jag passerade 30 var jag riktigt trött - en viss skillnad med långpass ute mot på bandet på gymmet. Tröttheten kändes ok, jag var så nära... Eftersom jag kämpat och slitit för att komma över 30 kändes det som att jag var så nära målet -lika bra att kämpa på och ta mig hela vägen.
Envisheten gav resultat och jag sprang in på gården med 40k i benen. Riktigt trött och nöjd, trots att tempot var riktigt dåligt, det får jag jobba vidare med! Nu blir det vila resten av dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar