Klockan ringde tidigt och jag förhandlade som vanligt med mig själv huruvida jag skulle gå upp eller inte. På schemat stod i dag ett kort lugnt pass så jag ställde fram klockan tjugo minuter, drog mig i sängen lite för att förvåna mig själv och gå upp andra gången den ringde.
Skön känsla att "bara" ha 6 lugna sköna kilometer framför mig. Meter efter meter tickade på nere på bandet och det var inte jobbigt fysiskt men det var jobbigt mentalt att bara springa vanligt. Jag upplever att det är lättare att springa intervaller eller fartlek på bandet då variationen hindrar mig från att få känslan av att det är tråkigt. Mitt pass fick jag till och jag är glad och nöjd. Försöker lära mig och vänja mig vid att det inte alltid behöver vara långt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar