d.a.G.e.n. E.f.t.E.r.

Igår var det åter dags för tävling - hade bestämt mig för att se det som ett bra träningspass innan Lidingö. Springa på ganska ordentligt och känna hur kroppen känns.

Kom ner till Nora och insåg snabbt att det var många från "byn" där, hela 10 st och det är många i löparsammanhang vilket gjorde mig mer peppad. Mitt enda och stora misstag var att jag chillade runt och valde att inte värma upp. Varför jag gjorde det idiotiska valet vet jag inte - dumt var det oavsett. 

Var fruktansvärt nervös innan startskottet gick och sprang iväg, var inställd på att ta det ganska lugnt de första kilometrarna för att slippa bli så där galet trött på slutet. Problem fick jag med håll som låg på lur i min mage. Kände att det fanns där i närheten och fick springa lugnt för att den inte skulle slå till. Lyckligtvis släppte den efter dryga 5k och jag kunde efter det springa obehindrat - min tanke är att jag kunde ha sluppit det om jag hade värmt upp ordentligt, men det får jag aldrig veta. 

Känslan under loppet var att jag kände mig stark. Jag valde att inte titta särskilt mycket på Garmin utan springa på känsla - gillar att göra det, att känna efter hur kroppen känns och sedan lita på den känslan. En bonus var att min dotter och min mosters man åkte runt banan och stod och hejade på väl valda ställen - det gjorde så mycket att se dem ibland och få ett leende från några jag känner. Hade även Fredrik och hans lilla dotter Melissa som stod utställda på strategiska platser - dvs i det värsta backarna, men det var peppande att få se en söt lite tjej och vinka lite åt henne när det kändes som tuffast. 

Sista backarna var tuffa även detta år men jag var inställd på att fixa dem och att just de backarna kommer att göra mig extra stark till Lidingö. Hade sällskap med en kille sista kilometrarna, eller han sprang bakom mig men passerade i sista stora stigningen. Jag tog rygg på honom och bestämde mig för att inte släppa! Väl uppe på flacken ökade vi sida vid sida sprang vi på och peppade varandra att öka. Med några hundra meter släppte han, till min stora förvåning. Jag kände mig och stark så jag öste på in i mål. Officiell till 1:28:41 - insåg idag efter en kommentar från min mamma att jag persade. Det var inte med mycket men det var pers och det gör mig galet nöjd.