L.å.n.G.a. I.n.t.E.r.V.a.L.L.e.R.

Under hela dagen har jag gått och laddat för eftermiddagens pass. Enligt schema var det dags för riktigt långa intervaller / tempoblock. 

Passet bestod av tre långa intervaller - alla 5k långa. Ett pass som gjort för mig - jobbigt men inte omöjligt. Tempot skulle vara tufft men inte alltför tufft - dvs gå ut i ett tempo som jag vet att jag fixar.

Eftersom det är måndag var dottern lämnad på barnpassningen innan hennes barngympa = mycket tid för mig att hinna med det pass jag hade planerat...

Valde att ställa in bandet på speed 14.5 - ett tempo som jag kände mig relativt trygg med. Första intervallen kändes som väntat hyfsat lång, det var tufft men det kändes aldrig omöjligt. Efter första intervallen kom en lång och behaglig vila - fem minuter, det är generöst det. Njöt av vilan innan det var dags att öka tempot igen. Andra intervallen kändes bra eftersom jag efter den skulle ha klarat av halva passet och bara ha en tuff intervall kvar. Efter den andra intervallen kände jag mig inte jättetrött utan var upplagd för den tredje sista intervallen. Känslan var obeskrivlig att efter alla tunga långpass kunna klämma av tre fina femkilometersintervaller på 20 min och 44 sek var utan att vara helt slut efteråt. Det finns lite tempo och ork i kroppen och det gillas.