Lycka att ta sig utanför bekvämlighetszonen och ut i det okända. För mig som hade ambitionen att satsa på snabbhet och kortare sträckor i år blev lördagens lopp en riktig utmaning.
En gratisplats till loppet "Silverleden på 1 dag" - 64 kilometer terräng, erbjöds då en tjej i byn inte kunde ställa upp. Jag blev lockad av utmaningen och mitt mål var att springa så långt jag orkade - förhoppningsvis längre än vad jag någonsin tidigare sprungit.
Var på plats i Hällefors vid 07 på morgonen - 1 timme innan start. Hämtade ut min nummerlapp och fick en snabbgenomgång i hur sportidentpinnen fungerar. Redan vid sjutiden kändes det varmt ute och jag bestämde mig för att springa i min underbara kjol från Röhnisch - det bästa löpplagget jag äger, ett favoritlinne och ett par väl insprungna skor. På ryggen hade jag också en för tävlingen helt ny löparryggsäck - den kändes bra på ryggen och chansade att den skulle kännas bra.
Kändes skönt att inte känna någon stress när startsignalen gick, jag följde med strömmen och bara lufsade på. Kände efter ett tag att det gick lite väl sakta och tog mig förbi ett par större klungor. Framme vid första vätskestationen drack jag lite och käkade lite chips - fanns mycket gott att välja på och jag försökte att äta det jag var sugen på - hoppades på att kroppen gav mig rätt signaler.
Löpningen fram till ca 28k gick riktigt bra, var ett par tuffa backar men där runt 28 började jag känna de första krampkänningarna på insidan av mitt vänstra lår! Ett nytt ställe för mig att få krampkänningar vid löpning. Vägen fram till nästa vätskedepå var tuff, jag fundera på hur jag skulle klara detta och det var nära att jag ringde till M för att gråta - det var superhemskt!
Tog mig fram till nästa stopp där jag åt lite extra och även drack extra mycket innan jag stack iväg. Kom ut på ett hygge och jag kände hur det värmde - första varma dagen på länge och värmen var tuff. Kom fram till en brutal backe - jag gick upp för backarna men kände av ryggen, denna backe var brutal, trots at jag gick fick jag stanna och flåsa vid flera tillfällen! Mitt ända mål var att ta mig upp - jag sket fullständigt i hur lång tid det tog. När jag väl kom upp var jag så lycklig över att få börja springa igen! Efter en dryg kilometer hörde jag en röst bakom mig och jag fick då sällskap av A.
Tillsammans peppade vi varandra de kommande 20kilometerna. A var hemma löpare och lyckades peppa mig då han hela tiden visste hur långt det var till nästa stopp - min resa handlade bara om att komma vidare för att få ny energi!
Med drygt 5k släppte A och jag kunde inte vänta in honom. Kände att jag var tvungen att springa på när benen ville det. Kilometer för kilometer kunde prickas av och helt oväntat dök det upp där framför mig - målet! Inte ofta jag sett något så vackert som detta upplopp och det kändes skönt att kunna springa på uppför hela upploppet! I mål kom jag på ca 8:16 - ruggigt nöjd med att tagit mig runt! Mitt längsta långpass senaste året är ca 22k - men pannbenet är det inte något fel på. Orken fanns hela tiden det var mer kroppen som ömmade lite...
Nöjd tjej som sprang i mål efter 64k - vetskapen om att jag klarade det var fantastisk. En av de bästa upplevelserna jag varit med om...
 | Tid | 08:22:36 |
 | Sträcka | 64.15 km |
 | Hastighet | 7.66 km/h |
| Tempo | 07:50 min/km |
 | Puls | snitt 151 max 195 |
 | Intensitet | Normal |
 | Kalorier | 3311 kcal |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar