fredag 2 september 2016

P.e.r.s.O.n.L.i.G. U.t.V.e.c.k.L.i.n.G.

Denna sommar har jag haft två utmaningar. Den senare genomförde jag förra helgen...

Action Run gick av stapeln i Örebro och jag anmälde mig för länge sedan... När det nu var dags för min utmaning var jag ganska nervös. Den träningsplan jag hade gjorde jag tidigt avsteg från och jag har bara kultränat styrka. 

2 stora utmaningar hade jag framför mig denna dag, rädslan för smärta och min höjdskräck. 

Lyckligtvis fick jag samma starttiden som en kille från mitt gym vilket gjorde det hela lite mindre nervöst. 

Första hindret var enkelt, bara att hoppa över eld. Redan på andra hindret blev det läskigt då vi skulle klättra lite, jag tog det väldigt lugnt över detta hinder och tappade en hel del tid. Efter detta kom ett par enkla hinder det var dags för ett a-nät - klättring över 5 min! Detta var hemskt, killen som var på plats på hindret peppade mig att titta på mina händer och jag tog mig över!!! 

Lyckan över att ha klarat detta var stor och mitt självförtroende växte! Några andra lättare hinder fick mig att växa och jag blev inte nervös förrän jag kom till ringarna... Tittade på övriga någon minut innan jag mig iväg, jag klarade ring efter ring och insåg att jag hade stor chans att slippa bada! När jag kom över till andra sidan hade jag växt flera centimetrar, var så stolt och nöjd över att jag klarade mig över! 

Resten av hindrens flöt på mer eller mindre enkelt tills jag kom till stockarna. Tvekade länge och hoppade sedan ut, klarade mig inte hela vägen utan fick bada lite på slutet... Väggen/rampen var omöjlig så hör valde jag att ta mitt straff, 10 burpees innan jag fortsatte. Vid Irishtable fick jag hjälp - ett hinder jag måste öva på! 

Slutet var en kamp. Mycket armar, 2 identiska hinder som skulle klättras över med rep, klarade till min förvåning båda men enbart tack vare min envishet. Var så nära att ge upp men insåg att jag inte skulle klara att försöka igen. Armgång efter dessa och den kändes lätt! Kanske tack vare att familjen stod och hejade! 

Efter detta löpning till sista a-hindret, identiskt med det tidigare. Denna gång var jag inte rädd och det kändes underbart. 

Att sedan avsluta med att springa uppför bandet var magiskt! Benen sega som sirap men jag kom upp och jag är så nöjd med mitt lopp och en för mig fin 13:e plats! 

Inga kommentarer: