n.e.R.v.Ö.S.

Det närmar sig med stormsteg - mitt stora mål. Men det är en väg dit med små delmål som ska klaras av. Ett av dessa var Vårruset som jag sprang förra torsdagen. 

En riktigt varm dag hoppade jag in i bilen med ett gäng tjejer från Värket för att tillsammans springa Vårruset. Jag hade som ambition att springa under 20 min - så långt under som möjligt. Väl på plats tog jag mig långt fram för att värma upp. Som alltid kändes det fel - som att jag inte hörde hemma där framme vid alla snabba tjejer, de som ser så proffsiga ut! Vem är jag att ta en plats där med dem?

När startskottet gick pinnade jag på ordentligt på en gång - ville försöka gå ut hårt och se hur länge det skulle hålla. Jag skulle inte fega denna gång! Att det var varmt kändes - det var kämpigt och jag fick jobba för att hålla tempot uppe, lite mer än vad jag hade trott. Hade ett gäng tjejer framför mig men hur många det var vet jag inte. Under de första två kilometerna hade jag rygg på en tjej som jag känner igen sen tidigare, det kändes tryggt och hon såg stark ut. Skönt att låta någon att göra jobbet, när det närmade sig tre kilometer var det några små uppförsbackar och hon sackade där och jag valde då att försöka ta mig förbi vilket gick riktigt bra. Höll tempot även efter uppförsbacken och närmade mig ytterligare en tjej. Med lite vilja tog jag mig förbi henne - nu såg jag inte till någon mer tjej så mitt mål var att försöka hålla tempot upp och att åtminstone hålla de tjejer jag sprang förbi bakom mig. 

Det var tungt och det kändes extra tungt att möta ett gäng Örebrotjejer i deras hemstad - jag fick kämpa och slita utan att få någon hjälp av publiken - alla hejade de på tjejerna bakom mig! Målrakan kändes väldigt väldigt lång och jag insåg att de gjort om den lite sen sist jag sprang, men tillslut såg jag målet och jag hörde speakern säga att tjej nummer tre var på väg mot mål! Kämpade och slet de sista metrarna och lyckades komma i mål på en tredje plats. Ruggigt stolt över mig själv och förstod inte riktigt att jag kommit tre förrän tjejen som legat bakom mig kom för att gratulera mig till min tredjeplats.  

Nu laddar jag om för Maran - känner mig helt ur form och är livrädd för att bli sjuk. Mattias har varit jätteförkyld och på jobbet hostas och snoras det. Jag hann idag med 7.5k lugnt tempo - pulsen kändes för hög och jag roar mig nu med att dricka lite häxbrygd...

t.e.m.P.o.b.l.O.c.K.

Kvällen bjöd på ett lite ångestfyllt pass. Passet skulle egentligen ha genomförts redan förra veckan men utgick då varesig orken eller tiden fanns... Eftersom maran närmar sig med stormsteg så valde jag att göra tempoblocken i ett lugnare tempo än vad jag annars gjort. 

Upplägget var uppvärmning - i mitt fall bara 1k. Efter uppvärmningen väntade 3 stycken tempoblock på 5k vardera. Mellan tempoblocken 500m mellanjogg. 

Efter uppvärmingen vred jag upp tempot - inte jättehögt utan jag nöjde mig med att köra speed 14 - dvs 4.17 tempo. Första intervallen var lite halvtuff - sådär som det brukar vara innan kroppen blir varm och van vid hastigheten. Andra intervallen gick riktigt bra - kände av att det var riktigt varm på gymmet - svettades kopiöst. Lagom till den tredje intervallen kände jag mig riktigt varm i kläderna - kroppen var med på noterna och gillade tempot den fick springa i. 

Grymt skönt pass att ha med i bagaget efter flertalet tunga pass. Nu väntar ett par dagar med väldigt lugna och korta pass innan torsdagen kommer med en genomkörare i form av Vårruset!

.l.ö.P.n.i.N.g.

Sista långpasset innan maran genomfördes redan i fredags. Satt på kontoret och kika ut på det vackra vädret och mina ben ville bara ut och springa...

En hel arbetsvecka och flera dagar med träning utan vila fick det dock inte att gå vidare lätt. Första kilometrarna kändes bra och jag var så lycklig över att vara ute. Sprang ut i skogen först på de stigar jag älskar att löpa på. Det var helt underbart väder ute - kändes som att sommaren kommit tillbaka och det var som alltid skönt att sätta på mig somriga kläder! 

Efter första milen började det dock kännas lite tyngre, jag fick kämpa och peppa mig själv med att detta var sista långpasset innan maran - väl hemma väntade vila och förberedelser inför lördagen. Sprang på fina grusvägar där jag obehagligt nog blev förföljd av två hundar, gillar inte när de skäller och springer efter. Fick stanna upp ett tag och vänta ut dem innan de vände och sprang tillbaka. 

Ett riktigt tufft pass där pannbenet fick jobba - men så galet skönt att ha det avklarat. Nu är det bara att lugna ner träningen och hoppas på att formen infinner sig...

f.A.r.t.L.e.k.

Efter en vecka med ruskväder blev det äntligen fint väder under den timmen som dottern tränade fotboll. Jag har för vana att träna medan dottern tränar - får ta tillfället i akt. Skönt att inte behöva ha regnjacka på mig utan att kunna springa och njuta av det fina vädret.

Gårdagens trötta ben skrämde upp mig och jag valde att genomföra ett "roligt" pass. Lite fartlek - inte alls lika skräckinjagande som långa tuffa intervaller. Efter att jag värmt upp valde jag att leka med mina kompisar - lyktstolparna. I början sprang jag fort 3 stolpar och sedan lugnt 2 stolpar - pulsen steg och jag fick kämpa, men det var riktigt roligt! Sista kilometrarna valde jag att springa fort 5 stolpar och lugnt 2 stolpar - rolig lek och jag var trött när jag hade tränat min timme. 

Kul med variation i träningen! 

p.A.n.n.K.a.k.A.

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig - igår var en sådan dag. Planen var uppgjord - dottern skulle hem till sin gammelmormor efter skolan och baka med henne. Jag skulle köra intervaller direkt efter jobbet och sedan hämta upp dottern...

Så blev det inte. Dottern ringde mig på dagen och berättade att hon hade glömt bort att hon hade konsert på kvällen - sitt första fiolframträdande samt att hon skulle sjunga med kören. Självklart fick hela dagen planeras om. 

De tuffa intervaller som planerats in blev inte - jag lyckades däremot få in ett pass med fartökning under första halvan för att sedan lugna ner och sakta in under andra halvan. 12k totalt. Någon fart och ork i kroppen för intervaller fanns inte. Den stress som uppstod i min kropp efter att ha fått planera om hela dagen tog för mycket på mina krafter och när träningen skulle genomföras var jag trött - riktigt trött. 

För ovanlighets skull valde jag att inte pressa mig för mycket - jag kände att orken inte fanns. Nöjde mig med mina fina 12k och över att jag fick till ett pass över huvudtaget. Tilläggas bör även att det var så värt det. Dottern stålade och var överlycklig över att få visa upp sina kunskaper med sina kompisar och att tillsammans med dem få stå längst fram i kyrkan och spela. Fina sånger framfördes även med kören och kvällen var jättebra! Stolt mamma!

s.t.e.L.a. B.e.n.

Torsdagen bjöd på lite lättare intervaller, backintervaller och kortare intervaller på plan grusväg. Kändes skönt att få köra ur kroppen ordentligt och förhoppningsvis skrämma bort förkylningen. 

Fredagen bjöd på en vilodag. Tog det riktigt lugnt och gjorde så lite som möjligt, fysiskt alltså - fick ut en hel hög med kläder på tradera och det kändes bra...

På lördagen var det dagen D - dagen för det sista långa långpasset innan maran. Långpasset var helt kravlöst, jag hade klockan på armen men kollade inte på tempot alls utan försökte att göra långpasset till en trevlig resa - målet var att känna på många kilometrar och klara av att träna hela tiden.

Kilometer efter kilometer passerade och jag valde denna dag att ta en liten specialvända - jag sprang min vanliga sträcka till att börja med men valde att ta en helt annan väg tillbaka till byn. Nötte asfalt istället för grusväg - inte något jag gillar men det var grymt skönt med lite variation - kroppen kändes bra och det gillas. 

Fick några extra kilometrar på mitt vägval och det kändes bra - att slippa springa omvägar när jag närmade mig hemmet och var trött utan nöjt kunna springa hemåt. Mellan kilometer 25 och 32 lutade det uppför nästan hela tiden. Eftersom jag valde att springa lugnt gjorde det inte särskilt mycket, men att komma upp på toppen kändes grymt eftersom jag vet vad som väntade. Fem härliga kilometer utför - fem kilometer då jag enbart kunde låta mina ben pinna på utan att anstränga mig alltför mycket. Sista kilometerna var benen trötta och det blev inte bättre den sista kilometern som är uppför - galet tungt, men så är det att bo som vi gör - i ett område högt upp... Nöjd med att ha sista långa långpasset gjort och nu fokusera på pass som bygger pigga ben till maran.

O.n.s.d.a.g. o.c.H. p.o.L.l.E.n.h.-.v.e.T.e.

Hatar denna pollen, brukar i vanliga fall vara skonad från den men i år är det massor i luften och det har slagit till mot mig. Att regnet öser ner utanför fönstret gör inte det hela bättre...

Dottern hade cykelträning idag - inomhus med lite lek blev det för att de skulle slippa bli dyblöta. Jag hade mina träningskläder på och ställde in mig på ett kort och lugnt pass. Ville bara bli varm och få friskluft. Efter min vända ute var jag piggare - kroppen piggnade till av att få andas den rena och pollenfria luften. 

6k lugn löpning. Kände mig nöjd med det men bestämde mig för att köra lite styrka hemma för att ge kroppen lite träning som den behöver. Körde träning i tabataform. Körde ett gäng övningar i drygt 30 min, bland annat - plankan, rygglyft, kissande hunden, höftlyft, squats, armhävningar etc. Enkelt men riktigt roligt pass. Mer av sådana kommer det att bli...

i.N.t.e.r.V.a.L.L.e.r.

Gårdagen bjöd bara på ett lugnt men helt underbart pass i njutbart på de finaste stigarna jag vet - terapi för mig.

Dagen bjöd på ett lite hårdare pass. Inte jättetufft men pulsen fick stiga lite och benen fick trumma på lite. På träningsschemat stod det 5*2k i 4.10 - 4.20 fart, ett pass som för mig kändes helt optimalt efter helgens urladdning.

Började med en lugn kilometer uppvärmning innan jag vred upp bandet på 14.8 - tyckte det kändes lagom idag. Första intervallen var den tuffaste, här fick kroppen jobba ordentligt för att hitta tempot. Efter första intervallen var jag lite fundersam på hur det skulle gå och kroppen var redo för passet... Under den andra intervallen kändes det betydligt bättre och jag kände mig stark genom hela intervallen. Kommande tre intervaller gick alla riktigt lätt - kände mig pigg och fräsch genom dem alla och var riktigt pigg när jag gick av bandet. 

Ett fint pass som klarades av denna måndag - totalt 14k. Efter intervallerna körde jag lite bålträning i 20 min - har varit lite dålig på det efter mitt ryggskott. Dags att ta tag i det igen!

t.Ä.v.l.i.N.G.

Gårdagen bjöd på en resa till Wedevåg - dags för lite fartträning. Tävling ett bra tillfälle att träna fart tillsammans med andra samtidigt som jag även fick träna mina tävlingsnerver.

Loppet är 10.2k - sprang inte förra året eftersom mitt knä strulade då men året innan det sprang jag på ca 40.28 - var besviken på att inte komma in på under 40 min då men de extra tvåhundra metrarna gör sitt. Var i år väldigt osäker på min form, har inte fått testa den ordentligt på länge och var rädd att all fart försvunnit från min kropp.

Väl på startlinjen hade jag ångest och funderade på varför jag var där - varför jag återigen utsatte mig för detta. Nöjd var jag över att ha sett ett par riktigt bra tjejer - det minskade min egen press på mig själv samt att jag såg dem som motivation till att ta i ordentligt.

Första två kilometrarna var tuffa - jag flåsade massor, hade inte någon musik i mina öron vilket jag tycker är tufft. Såg några av de snabba tjejerna dra ifrån redan från början, jag var riktigt nöjd med att se speciellt en av dem framför mig under säkert 4k - kändes bra att inte bli helt avhängd.

Försökte att inte titta på klockan för mycket, tittade inte på några mellantider utan använde den bara till att titta på distansen. Hade innan bestämt mig för att vara nöjd om jag gick in under 41min men riktigt nöjd om jag tog mig in på under 40min. Efter drygt 5k kom en karl ifatt mig - precis när jag behövde det som mest. Skönt att ha en rygg att ta, att bara försöka kämpa på även om det var tufft. 

Efter drygt 8k kom en backe där min följeslagare saktade in lite,  jag kände mig riktigt pigg och fortsatte att kämpa på mitt tempo. De andra var tröttare så när jag kom uppför backen hade jag en liten lucka - den lilla luckan gav mig motivationen till att fortsätta kämpa på. Känslan när skylten för 9k kom var obeskrivlig - bara en liten ynka kilometer kvar till mål + de där 200m så klart. Benen kämpade på och kändes förvånansvärt samarbetsvilliga - har i efterhand sett att min sista kilometer var min snabbaste - det gillas. 

Korsade mållinjen på 39,46 - riktigt trött och riktigt riktigt nöjd!

t.u.f.F.t.

Ledig torsdag och passade då på att lägga veckans långpass denna dag. Laddade igår upp med en riktig middag i hopp om att få ordentligt med energi till dagens långpass...

Kände mig lite orolig innan då lånpassen har gått tungt. Första kilometerna gick hyfsat. Försökte att trycka på lite, men inte för mycket. Efter dryga 7k började uppförsbackarna, det går mer eller mindre uppför i drygt 3k och då valde jag att sänka tempot, rejält. Ville inte trötta ut mig för mycket i backarna då jag veta att det skulle göra resten av turen tuffare. 

Efter alla backarna vände det lyckligtvis och jag fick ett par kilometer med nedförsbackar. Under dessa backar försökte jag springa på lite mer och hitta ett behagligt tempo att springa i - det gick sådär. Peppade på mig själv att hänga i innan det var dags för en ny omgång uppförsbackar. De backar som väntade skulle pågå i mellan 4-5k. Gick åter ner i tempo för att inte trötta ut mig för mycket. Det gick hyfsat. 

Det kändes bra att med drygt 27k åter vara på en hög topp och ha ett gäng kilometer framför mig som mestadels gick nedför... Försökte att bara springa på och njuta men benen var stela och det ömmade i dem. Gjorde så gott jag kunde men sista kilometrarna var tuffa!

Känslan att springa in på gården med 35k i benen var skön. Ett långpass avklarat och det gick tuffare än vad jag önskat men viktigast är att passet trots allt blev av!