b.o.N.u.s.P.a.S.S.

Torsdag och dottern hade kvällen/eftermiddagen full av aktiviteter. Jag gillar att hon tränar men orkar inte sitta på läktaren i 2.5 timme så idag blev det löpning istället…

Kändes lite motigt att byta om och ge mig ut i snöyran men det var den möjligheten till träning som jag hade igår. Väl ute började jag fundera på vad jag skulle köra för pass - var sugen på lite variation. Efter ett par kilometer kom jag till en backe som jag glömt bort - lagom lång och väldigt lockande. Bestämde mig där och då att passet skulle bestå av ett gäng backintervaller. 

Kutade på uppför backen och gillade det. Kombinationen av snöande och intervaller var god - peppande att springa i snöfallet på något konstigt sätt. Benen var fortfarande hyfsat pigga när jag sprang tillbaka till hallen. Landade på 10 fina kilometer. 

Väl uppe i hallen hade innebandyträningen slutat och barnen väntade på sin handbollstränare. När tränaren kom stack jag ut på del två av mitt pass. Hade inte bestämt hur långt jag skulle springa utan lätt orken och lusten bestämma det. Igår var benen ovanligt pigga och det gillas verkligen. Ökade på gårdagens distans med ytterligare 9 fina kilometer. Totalt 19k - en torsdag. Det händer inte ofta, väldigt nöjd med gårdagens pass!

u.N.d.e.R.b.a.R.a. T.i.S.d.a.G.

En riktigt bra träningsdag är nu avklarad. Gjorde en favorit i repris och checkade ut från jobbet lite tidigare än normalt för att hinna klämma ett långpass med dottern och hennes morfar var på hockeyskolan. Har lärt mig att tisdagar är bra dagar för långpass - kroppen är förvånansvärt pigg då. 

Hoppade upp på bandet och hade laddat med lite spännande podcasts. Lyssnade samtidigt som jag sprang och det kändes bra. Kroppen var så pigg som jag önskat och det var bara att springa på i ett behagligt tempo. Den oron jag vid tidigare långpass känt i baksida lår var idag som bortblåst, hade dagen till ära mina boston på mig istället för mina adios - lite mer dämpning. 

Som så ofta är första halvan av passet jobbigast, mentalt blir det så mycket lättare när jag passerat halva distansen och kan börja räkna ner. Dagens mål var 32k - lite längre än vad jag sprungit på senaste tiden, har varit bekväm och stannat på max 30k pass senaste veckorna så idag kändes det skönt att kroppen kunde samarbeta och jobba med mig i 32k. Ett riktigt bra långpass där jag kände mig stark - det gillas eftersom det gör så mycket för självförtroendet.

Samma outfit men ett annat tillfälle

.r.e.P.r.I.s.

Även denna morgon var sängen skön på morgonen. Njöt av att ligga kvar och gona mig - var sedan galet trött när jag skulle gå upp men ibland är det värt det. 

Istället för några lugna kilometer på morgonen planerades ett kortare snabbdistanspass på eftermiddagen. Kom hem från jobbet och hoppade i mina träningskläder omedelbart och startade bandet så fort jag kunde. Kort och intensivt - ibland är det helt underbart. Denna dag blev en repris av förra måndagen, 6 kilometer i lite högre tempo. Inte jättesnabbt eftersom jag visste att jag hade träning efter men lagom snabbt för att känna mig nöjd. 

Känns bra att kunna klämma in lite kortare och intensivare pass emellanåt, det ska jag bli bättre med till våren. Träningen flyter för tillfället på lite halv som halvt, svårt att få till det. Har fyra innebandymatcher kvar innan det bli 100% fokus på Maran. 

s.a.M.e. B.u.t. D.i.F.f.R.e.n.t.

Matchhelg och pappa jobbar, som så ofta innebär det att jag försöker lägga någon form av långpass på fredagen direkt efter jobbet eftersom det helt enkelt passar bäst. Jag har under de senaste gångerna haft det ganska tufft på mina fredagspass, en arbets - och träningsvecka sliter även på min kropp tror jag. Avslutade torsdagen med en inspirationskväll på gymmet där vi körde lite pass - pass där jag gav allt vilket givetvis resulterade i träningsvärk. 

Hoppade på bandet på gymmet och gick ut i ett lugnt tempo - tänkte att jag skulle försöka att göra passet till en ganska behaglig upplevelse men det gick väl så där… Efter 7.5k fick jag göra första stoppet och springa mot toan. 

Hoppade sedan upp på bandet och kände mig ok, men lite uttråkad, bestämde mig då för att köra lite fartlek. Sprang lite snabbare i sexhundra meter för att sedan ta det lugnar i fyrahundra. Detta kändes kanon och kilometrarna susade förbi - men vid 15.5k fick jag åter göra ett stopp på toan. 

När jag hoppade på bandet en tredje gång körde jag en tempoökning sedan fick jag värsta hållet i min mage, fick trappa ner tempot rejält för att kunna fortsätta springa. Sprang på men kände mig väldigt energilös! Det gick inte fort eftersom jag var rädd för att hållet skulle komma tillbaka. Kämpade mig igenom ytterligare 12.5k vilket gav mig ett pass på totalt 28k, väldigt nöjd med det efter förutsättningarna, för igår var det inte någon dans på rosor. 

Väl uppe i omklädningsrummet försvann all den lilla energin jag haft och jag tog helt slut. Sambon hämtade mig och vi handlade lite innan vi åkte hem. Gjorde en shake som jag tog med mig in i duschen där jag stannade länge. Piggnade till något inne i duschen men tog det väldigt lugnt resten av kvällen, kroppen proppades full med pizza, kände att den behövde fyllas rejält och att laga mat var inte tänkbart igår!

d.i.S.t.A.n.s.

Igår hade jag löpvila - jag tränade "bara" innebandy och det känns skönt att kroppen fick lite extra vila. Efter vår träning kollade vi på två perioder av herrarnas match så det blev ganska sent i säng…

Ställde trots allt klockan tidigt i hopp om att komma upp tidigt, ett tidigt pass var min enda chans till löpning idag då hela kvällen är uppbokad. Vaknade när klockan ringde och var trött men jag tog mig upp. Idag blev det ett lugnt och behagligt distanspass. 10 fina kilometer på morgonen och en bra känsla i kroppen, det gillas! Nöjd med mig själv och ser fram emot en inspirerande kväll med lite alternativ träning och andra roligheter…

u.n.D.e.r.B.a.R.a. .M.o.r.G.o.N.

Vaknade en halvtimme innan klockan skulle ringa, dvs riktigt tidigt. Låg och slöade en halvtimme, fanns ingen anledning att gå upp för tidigt eftersom dagens pass inte krävde så lång tid. Konstigt nog blev jag inte tröttare av att ligga kvar i sängen och slöa utan jag var klarvaken när klockan ringde, det händer inte ofta. 

Kändes konstigt att gå upp och vara så pigg - laddad för ett fint morgonpass. Dagen började med lite löpning, bara 4 lugna uppvärmningskilometer. Kroppen kändes riktigt pigg och stark - det gillas. Efter min löpning väntade en liten cirkel jag spontant komponerat ihop. 20 knäböj - 10 tåhävningar - 10 bicepcurls - 10 militärpressar och 10 frivändningar, samtliga med skivstång. Hade två olika skivstänger, en när jag körde ben och en när överkroppen jobbade. Körde min cirkel 5 varv - efter den ordentliga uppvärmningen så sprutade svetten under hela passet och det kändes underbart! Avslutade med 5 minuter mage - känns ruggigt motiverande med alternativ träning för tillfället.

k.o.R.t. o.c.H. s.n.A.b.B.t.

Planen var morgonjogg, men sängen var skön och jag valde att ligga kvar och gotta mig! Idag var det värt det… Hade en tuff match idag och kände att det var läge att låta kroppen vila några timmar extra samt att jag fick en möjlighet att känna efter hur pigg/sliten den var. 

Dagens träning började med 60 min innebandyträning - mycket skott och passningar samt lite ben. Kroppen kändes piggare än jag vågat hoppas på och jag planerade för ett kort och tufft pass efter träningen. 

För att få ut så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt så blev dagens pass ett snabbdistanspass, ett kortare sådant. Snabbdistans tar emot innan men det är så skönt när det väl är gjort, älskar känslan av att känna mig snabb! Idag blev det 6k på drygt 25 minuter, tempot var strax över fyrafart… Medan jag sprang kändes det ok, aningen ansträngt men inte jättejobbigt. När jag stängde av bandet och slappnade av blev jag riktigt trött - tröttare än jag trodde att jag var. 

Nu blir det duschen efter en riktigt bra träningsdag - inte så mycket träning tidsmässigt men bra träning den tid jag väl tränade och det gillas = effektivt. 

f.r.e.D.a.g.s.F.y.S.

Fredag - veckans bästa dag. Älskar känslan av att veta att jag de kommande dagarna är ledig med min fina lilla familj - det är livskvalitet.

Gårdagens pass lades på kvällen, snabbdistans på schemat och med all snö som kommit de senaste dagarna kändes det tryggast att köra det passet inne på band. Kom ner till gymmet kl sju på kvällen eftersom eftermiddagens ägnats åt annat, alla löpband var upptagna - till min förvåning. Igår stressade det inte mig det minsta eftersom jag visste att jag hade gott om tid på mig och inte behövde stressa. 

Efter ett tag blev ett band ledigt och jag hoppade på det. Började med en lugnt kilometer uppvärmning. Kroppen kändes ok och jag njöt. Valde sedan att vrida upp bandet på 14 och ökade successivt upp till 14.3 där jag kände mig nöjd att springa. Ett tempo som jag var nöjd att springa och som inte gjorde mig särskilt trött. Känslan i benen var underbar och passet kändes lätt - bra med lite positivt ett förra veckans tunga ben. Efter tio kilometer snabbdistans var jag nöjd och varvade ner innan jag kände mig nöjd för dagen. 10k på 42.08 minuter, det gillas.

l.å.N.g.P.A.s.s. - F.l.o.W.

Jag älskar att springa - att löpa gör mig lycklig men alla pass är inte lika underbara. Idag hade jag turen att pappa hämta dottern och körde henne på hockeyträning. Jag gick hela dagen på jobbet och laddade för ett långpass. 

Fokuserade på att äta ordentligt samt att dricka mycket vatten, tyvärr är jag ganska dålig på det. Kompade ut från jobbet en halvtimme tidigare för att få lite extra tid på gymmet. Planen var 30k - men efter de senaste passen kände jag mig lite tveksam till hur det skulle gå. 

Första kilometrarna är alltid värst - jobbigt att veta att jag har så mycket kvar. Kändes ansträngt och som att jag andades häftigt - var rädd att ta slut. Dagen till ära hade jag tagit med mig lurar för att kunna lyssna på lite poddar - något som var ett riktigt genidrag. Började med att lyssna på Marathonpodden och efter den rattade jag in Filip och Fredrik. Bra underhållning när jag sprang - fick skratta många gånger. Mellan 15 - 25k var jag lite nervös, kändes aningen ansträngt i mitt högra ben och jag var rädd att det skulle låsa sig eller krampa, känslan i benet var inte bra. Lyckligtvis släppte känslan helt och efter 25k kändes det galet rätt, som att jag skulle kunna springa hur långt som helst. Efter 30k stängde jag glatt av bandet, nöjd och lycklig över att ha klarat av ett riktigt bra pass - med bästa känslan på länge i mina ben, det gillas verkligen.

.m.o.R.g.O.n.p.A.s.S.

Klockan ringde tidigt och jag var trött… Ställde fram klockan och låg där och överlade med mig själv huruvida jag skulle gå upp alternativt ligga kvar och sova i den varma sköna sängen. 

Efter två löpfria dagar lyckades jag intala mig själv att det var förståndigt att gå upp i tid och få till ett distanspass på morgonen. Till kvällen väntar innebandy så det finns inte så mycket tid att spela på idag. Planen var 10 lugnt och sansat. Bra program på datorn fick kilometrarna att flyga fram och jag kände mig riktigt stark. Morgonens tio - en stor kontrast mot fredagens tragiska försök till långpass - benen var så trötta då att de gav upp vid 20k. Nu laddar jag om inför morgondagen och en ny chans till långpass.

S.n.a.B.b.D.i.s.t.A.n.s.

Tanken idag var snabbdistans men tyvärr gick det inte lika bra som jag hoppats… Benen var tunga och jag fick kämpa. Första kilometern värmde jag upp - försökte sedan att successivt öka tempot. Till en början kändes det ok - det kändes som att jag sprang mycket fortare än vad jag gjorde…

Valde som så ofta på sistone att inte titta på klockan när jag sprang utan försökte att utgå från känslan. Det skulle kännas tufft och tanken var att jag skulle slita… Kämpade mig på i 8 kilometer innan jag kände mig riktigt trött och valde att sakta in för att varva ner de sista två kilometrarna. Mina trötta ben var glada att få njutjogga lite - i mitt huvud fanns förhoppning om bra tider något det tyvärr inte blev. 

Positivt att jag orkade kämpa och jobba på trots att det var tungt. Pulsen var hög och ett bevis på att jag kämpade…

d.i.S.t.a.N.s.

Även igår var det svårt att sova, inser att det kommer att ta ett tag för mig och min kropp att återgå till gamla rutiner och mindre sömn får jag troligen räkna med ett tag framöver. Blir helt enkelt inte trött på kvällarna och ligger och stressar upp mig i onödan…

Klockan var ställd på morgonträning och till skillnad från gårdagen så kom jag denna morgon upp. Ett lätt pass - 8k distans. Den största utmaningen är helt enkelt bara att komma upp på morgonen, väl på bandet pinnar benen på av sig själva. Benen behövde några kilometer på sig till att vakna till - de första stegen var stapplande men jag kände mig förvånansvärt fräsch efter gårdagens trösklar. Kilometer efter kilometer försvann under mina fötter och efter 8k stängde jag väldigt nöjd av bandet. Morgonlöpning när den är som bäst. 

f.ö.D.e.l.s.E.d.a.g.S.f.L.i.C.k.a.

Fina presenter är träningsrelaterade - jag älskar träningskläder och kan inte få för mycket av den varan. Fick pengar av mina föräldrar i present och hade då möjligheten att själv beställa lite fina kläder till mig som jag suktat efter ett tag…

Nya kläder = ökad motivation. 3/4 tights från Salomon - tyvärr hann de långa ta slut innan jag skickade min beställning. Långa mjuka mystights från Hummel och snygga gymshorts från Dcore. 

t.r.Ö.s.k.l.A.r.

Jag hade en tanke på att i de bästa världar somna i tid igår kväll - för att sedan vakna pigg och utvilad i morse för att klämma av dagens pass. 3*2k tröskelintervaller. 

Det gick inte som jag ville - jag och dottern låg båda och snurrade i sängen utan att kunna somna. Vaknade vid två och hade svårt att somna om. Bestämde mig då för att om jag lyckades somna om satsa på att sova och lägga träningen på eftermiddagen istället. 

Direkt efter jobbet hoppade jag upp på bandet, trösklar stod på schemat. 3 st vilket underlättar då det känns överkomligt. Alla intervallerna var 2k långa - totalt "bara" 6k vilket inte känns vidare skrämmande men tillräckligt för att göra mig nervös nu då jag känner att formen är långt långt borta. Första intervallen var tuff men jag hade bestämt mig för att klara den och självklart gjorde jag det. Andra intervallen var även den tuff men jag visste att när den var avklarad var det "bara" en kvar och en det ska man bara klara. Sista intervallen var lika tuff som de första två men det blev inte tuffare vilket kändes bra. Jag hade ställt bandet på fyrafart ett tempo jag tycker att jag ska behärska - tidigare klarade jag det utan problem men nu är det lite tufft. Vet med mig att det bara är att bita ihop för det kommer att lossna och snart känns det lätt att springa trösklar… hoppas jag.

ö.V.e.r.K.r.o.P.p.

På eftermiddagen blev dottern jätteglad när jag frågade om hon ville hänga med ner i källaren och träna. Lyckan bestod troligen i att vi fått låna hem en hel del utrustning från goda vänner - nyhetens behag. 

För mig var det ett ypperligt tillfälle att träna min överkropp lite - fokus på biceps och axlar blev det detta pass. Vad övningarna heter är jag dessvärre sämre på men det var kul och jobbigt för kroppen blev trött och det gillas. Efter att överkroppen fått sig en duvning så belönades även bålen med lite träning - det jag är sämst på att träna men något jag ska försöka bli bättre på. Blev ett gäng ryggresningar och plankor samt att jag festade till med lite frivändningar!

t.e.m.P.o.Ö.k.n.I.n.g.A.r.

Dagens pass blev ett mindre bra pass… Inte jättelångt men lagom - planen var 15 för det var det som hanns med. Efter gårdagens löpvila fanns dock en förhoppning inom mig att benen skulle ha lite krut i sig men det blev jag snabbt varse att de inte hade 

Började med en lugn kilometer som uppvärmning innan jag satte av på den första 600m långa tempoökningen. Här kändes det jobbigt, kroppen klarade inte av att hålla det tempo som jag ville utan jag fick kämpa på från första steget för att få upp tempot minsta lilla. 

Jag bet i hop och kämpade mig igenom totalt 14 tempoökningar, benen var fortsatt tunga och det var tungt. Försöker att inte bry mig om klockan och de tider den visar men det är tufft när det känns i kroppen att det är jobbigt och att tiderna är mindre bra. MEN jag vet att det vänder - förr eller senare. Längtar dock efter den dagen då steget åter känns lätt och känslan av att flyga fram finns där.

.l.U.g.n.

En lite lugnare dag idag. Löpning stod givetvis på schemat - tänkte köra på nu under de sista lediga dagarna och unna kroppen lite vila när vardagen kommer… 

Idag var det ett lugnt pass. En hel del regn ute gjorde att jag valde att åka ner till Värket och köra mitt pass inne på deras band istället - skönt att komma hemifrån. Pass på mitt eget band hinns med sen när vardagen är här igen. 

Planen var ett lugnt pass på 15k. Ingen stress eller överdrivet högt tempo - det skulle vara behagligt. Rullade på och kilometer efter kilometer passerade - det blev riktigt varmt och svettigt inne i lokalen men jag fokuserade på att njuta av att fixa mitt pass. På exakt 15k stannade jag bandet och klev av. Hoppade in en snabbis i gruppträningssalen och körde 15 min puls - ett genrep då jag eventuellt kör passet imorgon…

m.i.N. d.a.G.

En bra dag idag - min födelsedag. Dagen började riktigt bra - lugn morgon i sängen och gos med mina fina. När vi vaknat till gjorde de frukost till mig och serverade mig den på sägen - det är lyx. 

När jag vaknat till var det dags för ett lekfullt långpass. Dags att tagga till och träna mer fokuserat igen. Långpasset skulle förläggas till min vanliga långpassrunda - måste tillägga att den är väldigt kuperad vilket jag gillar. 

Lekfullheten bestod i att jag inte skulle springa i mystempo utan att jag skulle köra tempoökningar á 1000 meter. Syftet var inte att de skulle vara jättetuffa men de skulle vara hyfsat jobbiga. Började med att värma upp 1k innan den första tempoökningen kom - den första är nästan alltid värst eftersom kroppen är ovan vid det högre tempot! Varvade tempoökningen med 400m lugnare löpningen innan det var dags för nästa tempoökning. Tiden på tusingarna varierade kraftigt eftersom vändan är riktigt kuperad men jag är nöjd med att jag fixade att trycka på lite extra under mina tempoökningar.

Ett riktigt fint pass som jag är lycklig över att ha genomfört - ett steg i min väg mot Stockholm Marathon!

2.0.1.4.

Idag började ett nytt kapitel. Ett nytt tränings och tävlingsår - något jag verkligen ser fram emot. Året började med ett intervallpass - tröskelintervaller, 1000m.

Började med 1k uppvärmning och benen kändes lite sega efter gårdagens backintervaller. Nu ska kvalitet åter in på schemat efter några lite slappa veckor. Känner mig grymt motiverad - väntar in min kalender som förhoppningsvis snart ramlar ner i brevlådan - då ska jag spika min träningsplan. 

Efter uppvärmningen ökade jag tempot - tittade inte minsta lilla på klockan utan gick på känsla. Det skulle vara lite obekvämt men jag skulle inte bli helt slut eller det skulle inte vara alltför jobbigt.

Dagens vända var lagom kuperad så tempot på intervallerna visste jag därför skulle variera - med rätta. Det kändes tungt och slitit att trycka på lite - men galet motiverande. Nytt år nya möjligheter - gillar den tanken. Kämpade mig igenom mitt pass och var riktigt nöjd med mig själv efteråt. Jag kämpade och slet - men framförallt lät jag bli att titta på klockan, kan inte springa utan den men ibland stressar den onödigt mycket. Idag blev det fina intervaller - imorgon blir det ev. ett lugnare pass om allt går enligt planen. 

Kvällen bjuder på lite bonusträning med goda vänner… Helt kravlös träning när den är som bäst!